Denna penna ser ut som en Glider, om än något längre och med en betydligt bredare huvring. Pennan har det karakteristiska bläckfönstret placerat i förstycket, den har ett Cushion Point-stift (vilket enligt uppgift alla Glider-pennor var försedda med) och den är en hävstångsfyllare – så är det inte en Glider är det en väldigt nära »släkting» designad och tillverkad vid samma tidpunkt. Inskriptionen på behållaren är identiskt med den »vanliga» Glider - och talar följaktligen om att pennan är tillverkad efter Conklins flytt till Chicago - och baserat på dessa iakttagelser gissar jag att detta är en (proto?) Glider tillverkad cirka 1938-1940 med lite högre kvalitetsambitioner än senare Glider-modeller. 

Pennans Cushion Point-stift sades i marknadsföringen vara »scientifically designed and carefully tested» där bläcket »flows instantly, smoothly» så snart spetsen rör pappret – och så är det fortfarande idag, över femtio år senare. Stiftet har ingen flex – vilket allt färre stift i USA verkar haft vid denna tid – men skriver mjukt och med jämn bläcktillförsel i en bredd som ligger i området mellan F och M. Det lite speciella bläckfönstret består av ett tunnare »rör» inne i förstycket där bläcket syns, en lösning som fungerar riktigt bra. 

Pennan känns lite lätt i handen när man skriver med den – och den är också några gram lättare än mina referenspennor – och trots att den är längre än många andra pennor ligger den inte helt bra i min hand under längre skrivsejourer. Förstycket har en tydlig kant, men när jag skriver glider fingret hela tiden över kanten och tvingar mig att ta ett nytt grepp lite oftare än jag önskat. Jag upplever också pennan som lite obalanserad, vilket kanske också hänger samman med dess vikt. Huven på pennan är så smal att den postad på behållaren sitter så löst att man hela tiden tror att den kommer att trilla av – vilket den möjligtvis också skulle göra om man testar det – och därmed har jag inte vågat testa om pennan känns mer balanserad på det sättet.

Tekniskt sett är det en okomplicerad penna, och därmed är den också lätt att demontera och renovera. Det jag noterade vid demonteringen av detta exemplar var att bläckledaren förefaller vara förberedd för användning av ett andningsrör, men något sådant existerade inte när jag öppnade pennan. Jag testade med ett andningsrör från Parkers vacumatic-pennor, men detta hade för tjock diameter så jag lät pennan förbli utan andningsrör – och när jag idag använder pennan verkar den inte vara i behov av något. Pennan försågs med ny bläcksäck i oktober 2020, och eftersom passmånen mellan förstycke och huv fortfarande var perfekt har jag inte använt någon shellack när pennan monterades samman. En framtida ägare ska alltså ganska lätt kunna demontera pennan och sätta dit ett andningsrör. 

Sammanfattningsvis är detta en penna som gör mig lite kluven. Stiftet är enormt skönt medan pennan i övrigt inte riktigt ger den respons jag hoppats på – men i jämförelse med andra pennor inriktade mot budgetmarknaden (om den nu är det?) står den sig riktigt väl.

► Tillverkningsår: ca 1940-43 (?)
► Tillverkningsland: USA
► Färg: Svart
► Längd: 137,4 mm (124,5 mm utan hiv / 165,8 mm med huven postad)
► Tjocklek: 11,5 mm / huv: 13,5 mm
► Vikt: 14,9 g (8,9 g utan huv)
► Stiftets storlek: 5
► Stift: M, 14 k guld
► Fyllningsmekanism: hävstångsfyllare

Kommentar: Denna penna ska inte användas med huven postad

Huvens längd är 62,6 mm och väger 6,0 g.
Nederst på huven finns en räfflad, 9,5 mm bred förgylld ring.
Clipset är 28,9 mm långt och 3,8 mm brett på bredaste stället.
Prägling på clipset: Conklin

Behållaren inklusive förstycke är 104,0 mm
Behållaren är 88,2 mm lång med diametern 11,5 mm; inuti är diametern ca 8,7 mm.
Prägling på behållaren: THE Conklin PEN CO | CHICAGO, ILL. U.S.A. | REG. U.S. PAT. OFF.
Havstångsfyllaren »arm» är 20 mm.
Bläcksäcken har storleken 18 (el 17), klippt till längd: 66 mm

Kommentar: Ny bläcksäck monterades i oktober 2020