Hebborn 103 är en svårdaterad penna. Utseendemässigt andas den i många avseenden 1930-tal, något som till viss del förstärks av att det är en pumptryckare, men pennans clips signalerar snarare 1940-tal, varför jag tills vidare tentativt daterar den till 1940-talets första hälft. 

Den penna som här porträtteras är en kombination av två identiska pennor (så när som på att de två pennornas blindhättor har olika gängning), vilka på var sitt sätt farit lite illa av tidens tand. Den ena pennan hade troligen tappats så olyckligt att förstycket – och troligen också stiftet – gått sönder. Det förstycke som därefter sattes i pennan var en dimension mindre än originalet, vilket tvingade reparatören att limma fast förstycket på ett ganska amatörmässigt sätt. Stiftet på den pennan var ett stift tillverkat av Degussa och lite mindre än originalstiftet. Stift och förstycke – båda original – hämtades istället från en annan 103:a, vars kvinnliga ägare personifierat den pennan dels med sitt namn, dels med någon form av bit- eller klämmärken på huven vilka i sin tur möjligtvis var anledning till att huvens toppskruv inte gick att skruva fast ordentligt.

Pennan som sådan är en lite »småknubbig» bekantskap genom att – i min hand – vara lite i kortaste laget och lite för tjock i diameter. Huven går att posta, men hamnar på detta exemplar lite för högt vilket resulterar i att pennan inte blir helt balanserad. Pennans guldstift har mediumflex och skriver med svag feedback-känsla. Vid normalt spetstryck blir linjerna ganska smala, kanske mer F än EF som anges på pennan, för att med högre tryck ha flex till B-bredd. Jag har inte använt pennan i vardagligt bruk, men vid de kortare skrivtester som gjorts förefaller bläckflödet inte riktigt hänga med vid längre streck med B-bredd utan övergår då och då till att bli »järnvägsspår».

Av de kvarvarande bitarna byggdes en »ny» 103:a upp, en penna som jag därefter lade ut till försäljning. Pennans personifiering och märken slipades bort, toppskruvens gängor försågs med »rörmokartejp» för att den skulle sitta fast i huven och förstycket byttes ut mot ett förstycke från en Penol Modern. Utseendemässigt är det förstycket snarlikt och inget man kan se om man inte vet om det, är enda synbara skillnaden handlar om att Penol-förstycket kräver en större storlek på bläcksäck. Pennans Degussa-guldstift har en svag flex och skriver med F-bredd vid normalt spetstryck.

► Tillverkningsår: 1942
► Tillverkningsland: Tyskland
► Material: Celluloid
► Färg: Brunmarmorerad
► Längd: 130,0 mm (115,8 mm utan huv / 160,5 mm med huva)
► Tjocklek: 12,8 mm / huv: 14,8 mm
► Vikt: 19,2 g (10,7 g utan huv)
► Stiftets storlek: 5
► Stift: F, 14k guld
► Fyllningsmekanism: pumptryckare

Huvens längd är 65,4 mm (53,9 mm utan clips och toppskruv/juvel) och väger 8,5 g.
Huvens diameter: 14,8 mm
Nederst på huven finns 3 st släta, förgyllda 0,9 mm breda ringar utan prägling.
Ingen prägling på huven.
Toppskruv är 10,5 mm lång och 14,2 mm bred; total längd inkl. gängor: 32,8 mm.
Clipset är 37 mm långt och 5,9 mm brett på bredaste stället.
Ingen prägling på clipset.

Behållaren inklusive förstycke och blindhätta: 97,4 mm
Behållaren är 70,4 mm lång (inkl gängor: 74,7 mm) med diametern 13,3 mm; inuti är diametern 9 mm.
Prägling på behållaren: HEBBORN
Blindhättans längd: 11,5 mm
Prägling på blindhättan: 103 | EF
Pumptryckarens »knapp» är av metall och 11,4 mm lång
Knappens diameter är 5,5 mm.
Tryckmekanismen är 72 mm lång.
Bläcksäckens storlek: 17
Bläcksäckens längd: 62,5 mm

Kommentar: Ny bläcksäck monterades i mars 2022